.

Jag vet inte om jag har ångest över hur jag känner men man kan inte ljuga hur mycket som helst för sig själv och jag har börjat inse att detta var mer än jag trodde när till och med tårar kommer utan mening!

Vad har hänt med den människa jag är? Känner inte igen mig själv!

Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp, Kan vi inte vara nära bara en minut, Är det nu nu som det tar slut?

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå å jag vill hinna säga allting innan jag ska gå, älskling vänta får jag bara sitta brevid dig, det var han som ville kyssa mig.'.

.

.

Svar:

Kan ni inte börja skriva namn? tycker det är drygt när man inte vet vem som fråga och vem det är man svarar :P

Haha jaa alltså det är ju rätt svårt för jag har väl inte direkt någon plan på hur det ska vara osv för då blir man rätt besviken i livet, så är det väl med allt men kan väl göra ett försök haha MEN.. inget skratt nu ;)

.

.

Finns ju olika typers kärlek och den största jag upplevt är ju till min familj, Kevin den går inte att beskriva den är större än till någon kille i världen och kommer nog alltid vara det, men det är ju en helt annan kärlek också jag är ju inte kär i Kevin men älskar honom mer än något annat.

När det kommer till killar och förhållande så vet jag inte om man blir kär eller besatt, helt ärligt. Men vi säger kär, det är för mig när man träffat någon som ger en sjuka känslor och fjärilar i magen, men det är inte ens i närheten av att älska någon, många säger jag älskar dig efter 2 dagar och alla har väl gjort det men jag tycker inte att man ska tjata ut dom orden till sin kille heller för då förlorar dom sin mening. Man är kär, förälskad, betuttad eller vad det nu finns för tönt ord för sånt där haha som kanske leder till djupare känslor, jaa jag vet inte hur man ska skriva för att få det att låta bra men jag låter det stå såhär nu :P

.

.

Ehmm ja nu ska ni få höra den tragiska sanningen! 
Jag får panik! Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor så jag blir rätt på och måste få ur mig det vilket ofta skrämmer människor! Jag vill inte gå snabbt fram och så men jag får verkligen panik, jag vet inte.. Vill få det ur mig och rensa tankarna men sen efter det backa tillbaka och forsätta gå sakta fram, förstår ni? :P

Förut var jag bara en svartsjuk person men det är varken kul för mig eller den andra så det har jag jobbat med nu, självklart kan alla bli svartsjuka och det kan väl vara gulligt i viss mängd men alltså att bli helt galen är ju bara sjukt haha :P Men som för ett tag sen, kände något som jag fick sån ångest över för jag visste inte hur jag skulle hantera känslorna så jag blev tjejigare än på länge, babblade som ett psyk för att jag var nervös och ja, jag var helt störd och tyckte inte om den jag blev pga paniken haha, det släpper ju efter ett tag men det är så jobbigt för folk måste ju tro att man är helt galen eller något! :P

.

Jag har väl inget drömförhållande egentligen, men att det är lika, att man hjälps åt med problem, att man kan prata, bry sig om varandra och lita på varandra. Jag vet inte, jag vill att min pojkvän ska vara en nära vän som man kan prata med om allt och även att han ska kunna prata med mig om saker, samtidigt som man inte vill tynga varandra med alla problem heller :P Sen vill jag att man ska ha ett eget liv inte bara vara med varandra hela tiden och bli sura ifall den ena är med sina vänner och den andra är hemma, vare sig man bor tillsammans eller inte behövs egentid från båda hållen tror jag. 
Sen svartsjuka igen, det är gulligt när killen blir lite svartsjuk med lite skämt i men när det blir " jaha vart har du varit, ute och raggat igen blablabla" och surt på riktigt tycker jag det blir för mycket haha

. 
Räcker det? Kommer som inte på vad jag ska skriva :P

Men snygg tjej, nej!!